
Andra världskriget
Det var i Gdańsk som de första skotten i andra världskriget avlossades den 1 september 1939. Staden blev startpunkten för en konflikt som kom att rita om världskartan och lämna stora delar av Europa i ruiner. Vid krigsslutet 1945 var nästan hela det historiska Gamla stan utplånat, och de vackra kvarter vi ser i dag är resultatet av en unik och omfattande återuppbyggnad.
Fristaden Danzig – den politiska krutdurken
Innan de första skotten föll levde Gdańsk (då Danzig) i ett märkligt politiskt vakuum som en självständig fristad under Nationernas Förbund. Under 1930-talet växte nazismens inflytande snabbt i staden, vilket skapade en extrem press på den polska minoriteten och judiska invånare. Denna period av politisk instabilitet var den direkta orsaken till att staden blev en av krigets absoluta huvudfrågor.
Westerplatte
Den 1 september 1939 klockan 04:45 öppnade det tyska skolskeppet Schleswig-Holstein eld mot den polska militärdepån på Westerplatte. Attacken markerade början på andra världskriget och inledde ett sju dagar långt försvar där 200 polska soldater höll stånd mot en massiv övermakt från både land, luft och hav.
Ett mörkt kapitel utanför staden
34 kilometer från Gdańsk ligger Stutthof, det första koncentrationslägret som upprättades på ockuperad mark den 2 september 1939. Ursprungligen användes lägret för att fängsla och neutralisera den polska eliten, men det expanderade snabbt till en central del av ockupationsmaktens ekonomiska och ideologiska system.
Fram till krigsslutet 1945 hölls över 110 000 fångar från hela Europa här under ett system präglat av tvångsarbete och förtryck. I dag bevaras de återstående barackerna och vakttornen som en historisk dokumentation över lägrets organisation och dess roll i regionen.
Från ruin till återfödelse
I mars 1945 nådde fronten Gdańsk och staden förvandlades till en slagfält under intensiva gatustrider och bombningar. När kriget tog slut var nästan 90 % av den historiska stadskärnan utplånad av bränder och artillerield. Symboler som den massiva Mariakyrkan lämnades som utbrända skal med raserade valv, och stora delar av stadens kulturarv ansågs förlorade för alltid.
